”Låt inte riskskatten slå mot kommunsektorn”

6 nov, 2020

I samband med höstbudgeten lade regeringen, tillsammans med Centern och Liberalerna, fram ett förslag om en s k ”riskskatt” för banker och andra kreditinstitut. Förslaget är nu ute på remiss fram till 13 november. Tomas Werngren, vd på Kommuninvest, är skarpt kritiskt till att förslaget, med nuvarande utformning, skulle få mycket negativa effekter på kommunsektorn.

Vad är problemet?

– Jag har inga synpunkter på att regeringen, med C och L, vill utöka beskattningen av finanssektorn. Men jag vänder mig starkt mot att man i detta första förslag har valt en utformning av skatten som skulle innebära att kommunsektorn, och särskilt de små och medelstora kommunerna, skulle drabbas mycket hårt. Jag utgår ifrån att detta är ett förbiseende som har påverkat kvaliteten på förslaget.

Som upplägget nu ser ut skulle Kommuninvest, kommunsektorns verktyg för samverkan på finansområdet, tvingas betala skatten fullt ut. Detta skulle ge en extrakostnad på ca 330 miljoner kr under 2022 och omkring 385 miljoner kr från 2023 och framåt. Eftersom Kommuninvest är en icke-vinstdrivande samverkan skulle hela denna summa behöva betalas av kommunsektorn genom kraftigt höjda räntor på lånen till kommuner och regioner. I en tid där den kommunala ekonomin är satt under press och investeringsbehoven är stora är det högst olämpligt att lägga på en skatt på kommunal samverkan. Nästan 400 miljoner kr årligen är betydligt mer än regeringens förslag om en särskild kommundelegation för 250 miljoner kr årligen. Att ge med ena handen och ta tillbaka med den andra är tyvärr inte en politik som inger förtroende.

Men det stannar inte där. Effekterna skulle bli värre än så. Om skatten infördes enligt förslaget skulle ett antal stora kommuner och regioner, som driver eller har möjlighet att driva egna marknadsprogram, sannolikt utöka sin egen direktupplåning i marknaden. Det är endast kommuner och regioner i samverkan, genom Kommuninvest, som skulle belastas med en skatt vid upplåning i den internationella och svenska kapitalmarknaden. Kommuner och regioner som vänder sig direkt till kapitalmarknaden slipper skatten. Detta skulle innebära att Kommuninvest, som då får mindre volymer, skulle behöva anpassa verksamheten. De lägre volymerna skulle i sin tur medföra ytterligare räntehöjningar för de kommuner och regioner som inte kan vända sig direkt till kapitalmarknaden då storskalighetsfördelar försvinner.

De största kommunerna och regionerna skulle för egen del kunna begränsa de negativa effekterna. Deras huvudproblem skulle kanske bli att de inte på samma sätt som idag skulle kunna använda den kommunala samverkansformen, Kommuninvest, som en trygg hamn för säker och stabil upplåning i turbulenta tider. För de små och medelstora kommunerna och regionerna, varav merparten har nu har hela sin upplåning hos Kommuninvest, skulle dock konsekvenserna bli långtgående. Investeringsplaner skulle sannolikt behöva skäras ner – med en mycket allvarlig påverkan på välfärden.

Det ironiska är att en riskskatt riktad mot kommunsektorn markant skulle öka riskerna i det finansiella systemet. Att betydande lånevolymer skulle flyttas från Kommuninvest, som har stora kapital- och likviditetsreserver för att klara störningar i marknaden, till enskilda kommuner och regioner, som inte alls har sådana buffertar, skulle vara mycket problematiskt i det perspektivet.

Men är det inte rimligt att kommunsektorn behandlas på samma sätt som affärsbankerna?       

– Nej, det finns faktiskt ingen rim och reson i det. Tvärtom.

Själva kärnan i den kommunala samverkan på finansområdet är att ägarna, 292 kommuner och regioner, garanterar Kommuninvests skulder och andra åtaganden genom en solidarisk borgen. Kreditvärderingsinstituten Moody’s och Standard & Poor’s har länge gett den kommunala samverkansformen Kommuninvest samma rating som svenska staten – det högsta möjliga kreditbetyget: trippel a med stabila utsikter. Detta betyg reflekterar värdet och styrkan i den solidariska borgen.

Om staten litar på att kommuner och regioner står för sina garantier – vilket det vore mycket anmärkningsvärt om man inte gjorde – finns det i Kommuninvest ingen reell risk av det slag som riskskatten är tänkt att kompensera för.

I den situation som nu uppstått – vad skulle du vilja se för lösning på problemet?   

– Som tur är finns det en både enkel och tydlig lösning att ta till. Inom EU-lagstiftningen finns numera kategorin ”offentligt utvecklingskreditinstitut”. Detta är kreditinstitut som etablerats på offentlig basis, som har ett samhällsnyttigt syfte och vars skulder och andra åtaganden garanteras av offentlig sektor. Kategorin infördes för att skapa en mer proportionerlig reglering av kreditinstitut som jobbar med ett offentligt uppdrag med klart lägre risk än exempelvis affärsbankerna.

Vad regeringen nu behöver göra är att införa ett undantag från riskskatten för offentliga utvecklingskreditinstitut vars skulder och andra åtaganden garanteras av offentlig sektor. Ett sådant undantag skulle omfatta Kommuninvest. Detta vore en högst rimlig väg framåt och det enda rätta.

Vad gör ni nu för att få en sådan förändring till stånd?

– Vi för samtal med ett stort antal aktörer som på olika sätt har koppling till frågan. Till att börja med är vi fokuserade på att göra en mycket tydlig konsekvensanalys för. På basis av en djupare förståelse om konsekvenserna blir det sedan lättare att diskutera lösningen.

Jag har goda förhoppningar om att detta ska gå att reda ut. Det är så svårt att se att det skulle finnas en genuin politisk vilja att realisera det dråpslag mot kommunsektorn, och därmed välfärden, som den första versionen av riskskatten för med sig.

Läs mer här

Partners

© 2020 Kommunalekonomernas förening. All rights reserved.
Hemsidan är skapad av AlizonWeb AB.
linkedin facebook pinterest youtube rss twitter instagram facebook-blank rss-blank linkedin-blank pinterest youtube twitter instagram