Grumliga statsbidrag försvårar självstyret

Statsbidragen är inte bara en källa till stärkt kommunal ekonomi – utan också till en hel del irritation.
– För kommunerna är det nästan omöjligt att se hur staten flyttar pengarna fram och tillbaka, säger Annika Wallenskog, chefsekonom på SKR.

---

Statens styrning med statsbidrag är fortfarande omfattande och detaljerad, konstaterar Statskontoret i rapporten Att styra de självstyrande – En analys av statens styrning av kommuner och regioner.

Regionerna är i dag mer styrda av statliga prioriteringar jämfört med 2019, eftersom riktade statsbidrag har ökat i förhållande till generella, framgår av rapporten. För kommunerna har andelen generella statsbidrag ökat något i förhållande till riktade statsbidrag. Men det handlar om marginella förändringar.

Statskontoret konstaterar att systemet är svåröverskådligt, skapar frustration och inte tar tillräcklig hänsyn till kommunernas och regionernas strukturella förutsättningar. Annika Wallenskog, chefsekonom på SKR, sätter ord på frustrationen.

– Ibland när det kommer nya statsbidrag så visar det sig när man börjar räkna på hur mycket kommunsektorn får totalt att det ändå inte är mer än förgående år. Det kan till och med vara mindre för att ett antal statsbidrag har försvunnit, säger hon.

Vilka effekter får det här för kommunernas planering?

– Ringer man till departementet för att få veta om det är nya eller gamla pengar kan de inte alltid svara. För kommunerna är det nästan omöjligt se hur pengarna flyttas hit och dit.

I BUDGETPROPOSITIONEN i september föreslog regeringen ett så kallat sektorsbidrag på tre miljarder för att stärka hälso- och sjukvården under nästa år. Sektorsbidraget ligger utanför de generella statsbidragen och kan användas fritt utan krav på redovisning.

– Tre miljarder i sektorsbidrag och att regionerna får använda pengarna som de vill låter ju jättebra. Men betyder det att regionerna fått tre miljarder mer? Nej, snarare två miljarder mindre eftersom en rad statsbidrag som var två- eller treåriga samtidigt tagit slut.

SKR har länge drivit på för att få till fler generella statsbidrag och färre riktade.

Annika Wallenskog pekar nu på att den form av breda sektorsbidrag som regeringen presenterade i budgeten kan vara en annan väg ut ur djungeln av statsbidrag. Men det förutsätter att de är långsiktiga och att staten är tydligare med statsbidragens längd och hur de olika bidragen förhåller sig till varandra.

– En lösning kan också vara att riktade statsbidrag omvandlas till generella efter ett par år.

RIKTADE STATSBIDRAG har flera nackdelar, anser Annika Wallenskog.
Departementen använder dem för att påverka kommuner och regioner att göra något staten vill att de ska göra. Som exempel nämner hon inköp av böcker i förskolan.

– Då kan vi få en situation där kommuner inte har råd att anställa förskollärare, men däremot kan köpa böcker. Följden kan också bli att man bygger upp en verksamhet med riktade statsbidrag men sedan tar bidraget slut. Då står valet mellan att finansiera själv eller lägga ner verksamheten.

Analysen publiceras vart tredje år och är en del i Statskontorets uppdrag att under sex år följa hur staten styr kommuner och regioner.

Den andra delen är årliga uppföljningar. I redovisningen för 2022 skriver Statskontoret bland annat att man identifierat 36 nya eller ändrade regleringar som tydligt påverkar kommunsektorn. Det handlar framför allt om att staten har ökat kraven på kommunsektorn eller ökat kommunsektorns skyldigheter.

Att jämföra antalet med tidigare år är svårt och inte särskilt relevant, menar Marcus Koch, utredare på Statskontoret.
– En lag kan se ut på så olika sätt, speciellt förordningar, säger han.

TEXT: TORBJÖRN TENFÄLT

Statskontoret om statens styrning

• Under 2012 betalade staten ut drygt 135 miljarder kronor till kommunsektorn,vilket motsvarade ungefär 17 procent av de totala utgifterna i statsbudgeten. Under 2022 står de utbetalda medlen till kommunsektorn för nästan en fjärdedel av utgifterna i statsbudgeten.

• Styrningen blir ineffektiv eftersom kommuner och regioner ibland har små möjligheter att agera som regeringen vill. I värsta fall riskerar styrningen att få motsatt effekt, det vill säga att den försämrar kvaliteten eller likvärdigheten.

• Dubbla budskap. Å ena sidan har regeringen kommunicerat att styrningen ska vara tillitsbaserad. Å andra sidan har regeringen inom sakpolitiken styrt kommuner och regioner genom ett stort antal detaljerade krav eller önskemål om hur de ska agera.

• Staten sänder ut fler styrsignaler än vad små kommuner har kapacitet att hantera. Det innebär att mottagaren inte kan agera på styrningen på det sätt som regeringen har tänkt, och att styrningen får olika resultat i olika delar av landet.

• Styrsignaler som syftar till att höja ambitionsnivån riskerar att leda till att samma personal behöver utföra fler uppgifter än tidigare. Samtidigt är personalbristen stor och många kommuner och regioner har svårt att klara sina befintliga åtaganden.

KÄLLA: Statskontorets rapport Att styra de självstyrande – en analys av statens styrning av kommuner och regioner.

Gillade du artikeln?

Det här är en artikel ur vår medlemstidning Kommunal Ekonomi, som är landets ledande tidning inom kommunal ekonomi. Du som är medlem får tidningen i brevlådan eller digitalt sex gånger per år. Det går även att prenumerera på tidningen. Läs mer på Tidningen Kommunal Ekonomi.