Stopp för riktade bidrag – bara kommunalt valfläsk?

Kommunal Ekonomi #4 2022

17 aug.

Skrivet av Maniola

TEXT: LARS GUNNAR WOLMESJÖ

Inget parti förordar riktade statsbidrag framför generella, i Kommunal Ekonomis valenkät. Ändå har vi så många riktade bidrag. Är det en läpparnas bekännelse vi ser i svaren?

Frågan är berättigad. För när vi frågar hur partierna ser på växande statlig styrning av kommunsektorn, lyfter sex av dem fram att generella statsbidrag är att föredra. Ändå kan inte utvecklingen sägas gå åt det hållet.

Förklaringen går att hitta i de modererande fortsättningar som följer i några svar. Socialdemokraterna konstaterar att det finns behov av riktade ersättningar till ”specifika områden med stora utvecklingsbehov”, och Liberalerna talar om att riktade stöd kan vara motiverat under ”tidsbegränsade perioder”.

I många fall torde dock det tidsbegränsade ”glömma sig kvar”, för att använda ett poetiskt uttryck. Till det kommer att varje parti vill profilera sig med prioriterade områden. Då är det okej att göra avsteg från principen att stödet till kommuner bör vara generellt och inte riktat. Alla partier syndar med att under stort reformbuller förorda angelägna specialdestinerade bidrag, som ger partiet utrymme i medierna som goda gåvors givare.

Här ska ingen pekas ut som värre än andra. Men som illustration till den mekanism som får välvilja att generera nya riktade bidrag, noterar vi att Miljöpartiet i svaren lyfter fram två reformförslag – 40 miljarder till vårdens och omsorgens personal samt en lokal bonus för förnybar elproduktion – som svårligen låter sig införas utan att kommuner måste lägga tid på att söka öronmärkta pengar.

I fråga om statens styrning lägger vi också märke till att endast Socialdemokraterna i sina svar använt begreppet ”tillit”, specialtemat i detta nummer av Kommunal Ekonomi. Ett modeord Socialdemokraterna utan större förankring i övriga partiväsendet? Eller bara en tillfällighet?

Vad gäller statens styrning av kommunsektorn är det svårt att se blockskillnader, snarare märks enskilda partiers hjärtefrågor som att förstatliga skolan (L) eller sjukvården (KD).

Blocken blir tydligare i fråga 2 om utjämningssystemet. Från Socialdemokraterna och Vänstern framhålls att strukturella skillnader inte tillräckligt beaktas och att utjämningen måste öka.

Det är aspekter som inte alls nämns i svaren från Moderaterna och Sverigedemokraterna, som istället talar om bristande incitament att främja tillväxt, företagsamhet och minska bidragsberoende.

Även Centern och Kristdemokraterna är tydliga, om än mer balanserade, med att det måste löna sig för kommuner att satsa på tillväxtfaktorer.

Våra frågor till partierna

1. Statlig styrning och tillsyn

– Hur ser ditt parti på den växande statliga styrningen av kommunsektorn? Vilka förändringar vill partiet genomföra?

2. Utjämningssystemet

– Hur vill ditt parti förändra utjämningssystemet för att ge alla kommuner och regioner goda och likvärdiga ekonomiska förutsättningar?

Moderaternas svar

1. Kommunerna har ett stort ansvar vad gäller att säkra svenskarnas välfärd. Med detta följer utmaningar, bland annat kopplat till den demografiska utvecklingen som innebär att allt färre ska försörja allt fler. Givet den ekonomiska utvecklingen i kommunerna de kommande åren, bör staten gradvis ta ett större ansvar för att säkerställa goda förutsättningar för välfärdens finansiering. Moderaterna anser dock att det i högre utsträckning bör ske genom generella statsbidrag, snarare än riktade, för att möjliggöra ett stärkt kommunalt självstyre.

2. Moderaterna anser att det behöver göras en ny utredning av kostnads- och inkomstutjämningssystemet samlat, där särskilt tillväxteffekter av systemet beaktas. Vidare ger systemet i dag oönskade marginaleffekter, exempelvis för kommuner som lyckas få människor att ta steget från bidrag till arbete – även effekter som dessa behöver en ny utredning omfatta. Dessutom bör det faktum ses över att det endast är en region som är nettoinbetalare, medan resten av regionerna är nettomottagare i systemet.

ELISABETH SVANTESSON, EKONOMISKPOLITISK TALESPERSON

Vänsterpartiets svar

1. Vi delar bilden (som beskrivs i inledningen till frågan). Och Vänsterpartiet anser att mängden riktade statsbidrag bör minska, till förmån för de generella statsbidragen.

2. Vänsterpartiet har länge föreslagit att en sådan utredning ska tillsättas, så vi är glada att den nu ska bli av. Vi vill inte just nu föregå utredningen, men de stora skillnaderna i sammanlagd kommunalskatt visar att utjämningen mellan kommunerna måste öka.

ALI ESBATI, EKONOMISKPOLITISK TALESPERSON

Miljöpartiets svar

1. Vi vill ge regioner och kommuner ökat ansvar och inflytande. Beslut bör tas så nära medborgarna som möjligt. Vård, skola och omsorg har blivit marknader. Det leder till behov av detaljreglering och tillsyn, så inte bolag kan snåla in på viktiga insatser i vinstsyfte. Det drabbar kommunal verksamhet och mindre idéburna aktörer, som inte har samma resurser för administrativa system. Miljöpartiet vill stoppa vinster i välfärden och att staten tar huvudansvar för skolans likvärdiga finansiering.

Vi vill se mer samarbete mellan statliga myndigheter och huvudmän, för att stärka och utveckla verksamheter och minska administrationen. Samtidigt är det viktigt med separat tillsyn för all verksamhet.

2. Positivt att utjämningssystemet utreds ordentligt. Det blir allt tydligare att regioner och kommuner har olika förutsättningar att fullgöra sina uppdrag på bra sätt.

Staten måste ta större ansvar för finansiering; systemet måste utjämna bättre. Vi vill satsa 40 miljarder till 2026 på att anställa fler i vård och omsorg och höja månadslönen för stora grupper med 1 000 kronor. Vi vill införa lokal bonus för förnybar elproduktion, som skulle omfördela flera miljarder per år till kommuner och regioner.

JANINE ALM ERICSON, EKONOMISKPOLITISK TALESPERSON

Kristdemokraternas svar

1. Sjukvårdens organisation är varken ändamålsenlig eller jämlik, därför krävs stärkt statlig styrning. Kristdemokraterna vill att staten övertar ansvaret från dagens 21 regioner. Då ges sjukvården bättre förutsättningar för att leverera en mer effektiv och jämlik vård av hög kvalitet.

Det är avgörande för kommunsektorn att det statliga styrsystemet främjar en god hushållning. Effektivitet och ändamålsenlighet är därför viktiga parametrar när reformer och riktlinjer beslutas. Därför tycker KD att prestationsbaserade ersättningar, som överlåter åt regioner och kommuner att själva välja lämpliga metoder att uppnå vissa bestämda mål, är exempel på god statlig styrning.

2. Kommuner har olika förutsättningar och därför behövs ett utjämningssystem som ger alla kommuner förutsättningar för att leverera trygg vård och omsorg, en välfungerande skola och trygga uppväxtvillkor. Kristdemokraterna menar att dagens utjämningssystem bör ses över i sin helhet för att se hur det kan bli bättre. Utredningen bör se över förutsättningarna för en mer regional modell och att staten tar ett ökat ansvar för utjämningen. Det är också viktigt att systemet tar hänsyn till tillväxtfaktorer.

JAKOB FORSSMED, EKONOMISKPOLITISK TALESPERSON

Centerpartiets svar

1. Vi är starkt kritiska till detta. De riktade statsbidragen detaljstyr verksamhet och tar makten från dem med bäst kunskap om verksamheten. De urholkar i grunden det kommunala självstyret, samtidigt som de skapar en ryckighet i politiken, eftersom bidrag ständigt kommer till, tas bort och skiftar syfte.

Vi anser att statsbidrag som regel bör vara generella. Vi vill därför omvandla en stor del av de riktade statsbidragen till generella bidrag under nästa mandatperiod. De riktade statsbidrag som kvarstår ska i högre grad utgöras av resultatbaserade ersättningar, likt kömiljarden som inte bedömer tillvägagångssätt utan resultat.

2. Stora delar av skatteutjämningen går i dag till tillväxtkommuner, som i grunden har goda förutsättningar för en stark ekonomi. Å andra sidan finns det uppenbara strukturella förutsättningar, som gör det svårt för glest befolkade kommuner att klara behovet av kommunal service.

Vi vill se ett skatteutjämningssystem som utgår från en garanterad servicenivå i hela landet. Samtidigt får inte systemet frånta kommuner ansvaret för sin ekonomiska politik. Det måste löna sig för en kommun att genomföra reformer för att stärka företagsamhet, jobbskapande och tillväxt.

PER ÅSLING, SKATTEPOLITISK TALESPERSON

Sverigedemokraternas svar

1. Det är problematiskt att antalet riktade statsbidrag ökar. Statsbidrag kommer ofta med höga krav på återrapportering och är många gånger ineffektiva för kommunen. De kräver en kostsam administration och organisation både i kommunen och hos staten. Kommunerna får svårt att planera sin verksamhet, då man gör det man får bidrag för istället för att göra det som kanske borde prioriteras för stunden. Även utjämningsaspekten fallerar, exempelvis när det krävs medfinansiering. Det lokala styret kan prioritera sin verksamhet bäst och vet var pengarna gör störst nytta. Större delen av statliga bidrag bör därför vara generella.

2. Utjämningssystemet behöver reformeras. Det finns en målkonflikt där jämlika förutsättningar mellan olika kommuner står emot incitament och drivkrafter för att exempelvis ha ett gott näringslivsklimat eller få människor att gå från bidrag till arbete. Systemet har i dag marginaleffekter på 95 procent, samtidigt som Sverige har stora problem med arbetslöshet, bostadsbrist, sjunkande skolresultat och misslyckad integration. Kommunerna spelar en viktig roll i att vända denna utveckling. Incitamentsstrukturerna måste därför förbättras och utjämningssystemet förändras.

MATHEUS ENHOLM, RIKSDAGSLEDAMOT

Socialdemokraternas svar

1. Statens styrning ska präglas av tillit till kommuner och regioner. Att vi har kommunalt och regionalt självstyre är effektivt och bra, och det ger stora möjligheter att utforma och ansvara för sin verksamhet utifrån lokala behov. Generella statsbidrag ska vara utgångspunkten i den ekonomiska styrningen. Omfördelningen från riktade till mer generella statsbidrag måste fortsätta, och förenklingar i administrationen måste ske. Det kommer dock alltid finnas behov av att staten ersätter kommuner och regioner för kostnader inom vissa områden och i viss utsträckning riktar statsbidrag till specifika områden med stora utvecklingsbehov.

2. Sveriges kommuner har väldigt olika förutsättningar. Dagens utjämningssystem tar inte tillräckligt stor hänsyn till strukturella faktorer som är svåra för kommunerna att påverka. Vi behöver ta större hänsyn till och omfördela resurser efter demografi, socioekonomiska förutsättningar såsom utbildningsbakgrund och inkomstnivå samt efter geografiska förutsättningar såsom avstånd. Detta för en mer jämlik välfärd i hela Sverige.

EVA LINDH, RIKSDAGSLEDAMOT

Liberalernas svar

1. Statsbidragen måste mer omvandlas till generella bidrag. Riktade bidrag kan vara motiverade under vissa tidsbegränsade perioder, men då måste förfarandet förenklas rejält. Nuvarande regler skapar en stor klyfta mellan större och mindre kommuner, eftersom de mindre kommunerna har knappa personella resurser. Risken är att mindre kommuner överhuvudtaget inte söker de riktade statsbidragen.

Små glesbygdskommuner har ofta högst skattesatser kombinerat med låg köpkraft hos invånarna. För att underlätta för dessa kommuner att hålla nere skatten bör staten lyfta av kommunerna vissa uppgifter och därmed skapa mer likvärdiga villkor. Huvudmannaskapet för det offentliga skolväsendet förstatligas, och staten genom Försäkringskassan tar över det fulla ansvaret för att bevilja och finansiera insatsen personlig assistans inom ramen för LSS. Det finns tunga utbildningsrespektive funktionshinderpolitiska skäl för sådana reformer, och de innebär dessutom mer långsiktigt förutsägbara och likvärdiga ekonomiska förutsättningar.

2. Liberalerna stöder dagens system för utjämning mellan kommuner. Riksdagen bör underlätta för kommuner som frivilligt vill gå samman för att höja kvaliteten på servicen.

MATS PERSSON, EKONOMISKPOLITISK TALESPERSON

Maniola