Att räkna på integrationens plus och minus
TEXT: TORBJÖRN TENFÄLT, BILD: STEFAN BOHLIN
METODISK. Måns Norberg har räknat på flyktingmottagandets kostnader och intäkter.
Bättre koll på kommunsektorns intäkter och kostnader för flyktingmottagandet hyfsar debatten, menar Måns Norberg, handläggare på SKR:s sektion för ekonomisk analys. Han har räknat på ekonomiska konsekvenser av flyktingmottagandet.
Det ekonomiska perspektivet när det gäller flyktingar, asylmottagande och flyktingmottagande handlar nästan alltid om statliga ersättningar, och om dessa är tillräckliga eller inte.
– Men de kan vara svåra att avgränsa utifrån vilka kostnader de syftar till att täcka. Min tanke var att istället vaska fram alla merkostnader som gruppen genererar, relativt den övriga befolkningen, säger Måns Norberg.
Till gruppen flyktingar räknar han personer som någon gång kommit till Sverige som asylsökande, beviljats asyl, fått uppehållstillstånd och blivit folkbokförda i en kommun. Även anhöriga och kvotflyktingar ingår.
BERÄKNINGEN HAR några år på nacken, men har fortsatt hög relevans. En av de merkostnader Måns Norberg grävde fram gäller ekonomiskt bistånd. Han fann att flyktinggruppen med kortast vistelsetid år 2018 i genomsnitt fick 30 600 kronor, medan snittet för den övriga befolkningen (icke flyktingar) var 46 800 kronor.
Ser man till andelen som fick ekonomiskt bistånd såg han en kraftig överrepresentation i flyktinggruppen — det var runt 30 gånger vanligare att någon med kort vistelsetid hade ekonomiskt bistånd än i övriga befolkningen.
I beräkningen lyfter Måns Norberg fram vilka ”vanliga” verksamhetskostnader gruppen har och vilka inkomster flyktingarna bidrar med i form av skatteintäkter.
HAN BESTÄLLDE data från SCB över antal folkbokförda i Sverige ända tillbaka till 1986. Han lade också till barn som är födda i Sverige, men vars föräldrar ingår i gruppen flyktingar.
– Analysen stannar ofta vid att demografin och försörjningskvoten i flyktinggruppen är väldigt gynnsam då så många redan befinner sig i eller är på väg in i arbetsför ålder.
Men eftersom Måns Norberg i första hand var intresserad av kostnaden för kommunal verksamhet lade han till kostnader för olika åldrar. Höga belopp i skolåldern, brant ner i arbetsför ålder, upp igen i gruppen 65 år och äldre och sedan mycket höga kostnader för de allra äldsta.
– Viktar vi den kurvan för flyktinggruppen får vi gå fram till en vistelsetid på tio år och längre, innan kostnaderna sjunker ner under genomsnittet för befolkningen. Och då handlar det bara om demografiskt betingade kostnader, inte om flyktingkostnader.
För regionerna är bilden en annan. Deras kostnader för hälso och sjukvård är jämnt fördelade över olika åldrar tills man kommer till de allra äldsta.
– Bland flyktingarna finns inga riktigt gamla. Det gör dem till en billig grupp för regionerna.
KOMMUNERNAS KOSTNADER påverkas kraftigt när man räknar in de barn som flyktingarna fött efter att de kommit till Sverige.
– Vill vi teckna ett rimligt demografiskt porträtt av flyktinggruppen måste vi lägga till barnen. Då ser vi att den här populationen genererar ett väldigt stort behov av personal.
Normalt översätts det demografiska behovet till verksamhetskostnader. Istället kan man översätta det till personalbehov för att illustrera att gruppen inte bara bidrar till arbetskraften, utan också till personalbehoven. Gör man det och inkluderar barnen som fötts i Sverige handlar det om över 20 000 förskollärare och barnskötare, 2 400 lärare i förskoleklass, drygt 15 000 grundskollärare och över 6 000 gymnasielärare.
Samtidigt understryker Måns Norberg att syftet med flyktinginvandringen i första hand är att erbjuda skydd, inte att få fram personal.
– Jag vill tillämpa resonemanget på övrig invandring. Då ser vi inte bara den fantastiska försörjningskvoten utan också vilka behov av personal invandringen genererar i kommuner och regioner. Det här är en aspekt som borde vägas in när vi till exempel resonerar om behovet av arbetskraftsinvandring. ●
KONSTRUKTIV. Vi kan bli mycket bättre på att ta tillvara den stora gruppen flyktingar, konstaterade Laura Hartman.
Laura Hartman om ...
… värdet av arbetsmarknadsinsatser:
– Offentlig sektor är sämst på att erbjuda praktikplatser och andra vägar in på arbetsmarknaden, säger LO:s chefsekonom Laura Hartman, som finns på plats för att kommentera Måns Norbergs beräkningar.
Hon konstaterar att det bland dagens och tidigare års flyktingar finns en stor arbetskraftsreserv som inte minst kommuner och regioner behöver bli bättre på att ta tillvara.
– Den grupp Måns pratar om är väldigt överrepresenterad bland de arbetslösa.
Totalt är idag 340 000 personer inskrivna på arbetsförmedlingen, samtidigt som många stora arbetsgivare i norra Sverige har svårt att hitta folk.
– Kosta vad det kosta vill i form av barnomsorg och äldreomsorg, men inkomsterna från flyktinggruppen skulle vara mycket högre om vi gav dem en bättre start, säger Laura Hartman.
