Ett fall framåt för redovisningen

TEXT: LARS GUNNAR WOLMESJÖ

Mycket har förbättrats i kommunsektorns årsredovisningar, enligt RKR:s nya praxisundersökning. Men fortfarande finns flera vanliga brister – trots att de är enkla att åtgärda.

---

Det är KEF som utfört praxisundersökningen på uppdrag av Rådet för kommunal redovisning (RKR). Förra gången en undersökning gjordes var 2013 och dessförinnan 2008. Under de nio år som gått sen sist har vi fått en ny redovisningslag (LKBR) och förändringar i RKR:s påföljande normering.

I undersökningen har 200 av 290 kommuner och 13 av 20 regioner svarat på en enkät som skickades ut till samtliga.

Dessutom har KEF:s konsulter granskat 25 årsredovisningar.

RKR:S KANSLICHEF Torbjörn Tagesson anser att ett viktigt resultat är att många tagit itu med redovisning av leasing:

– Den rekommendationen har alltid haft sämst efterlevnad.

Viktigt är också att en stor majoritet anpassat sig till nya lagens omdiskuterade intäktsredovisning av bland annat gatukostnadsersättning och exploateringsintäkter.

– Det finns några avvikare kvar, men en mycket liten andel.

Undersökningen kommer att vägleda RKR:s arbete och information.

– Man ser saker som är dåligt efterlevda. Då får vi grunna på om vi varit otydliga.

Många av de bristerna rör upplysningskrav i noterna. Är kraven för omfattande?

– De är inte mer omfattande än för medelstora bolag. Jag vet inte om vi ska ställa lägre krav på kommunerna än på våra bolag.

Han påpekar att redovisningens komplexitet och omfattning beror på vilka transaktioner som görs.

– Ju mer komplexa transaktioner, desto mer komplex och omfattande redovisning. I viss mån styr man det själv.

KEF:S FÖRRE KANSLICHEF Ola Eriksson har lett praxisundersökningen. Även han konstaterar att många avviker från obligatoriska upplysningskrav.

– Uppenbarligen är styrelsens interna kontroll bristfällig.

Slarv och okunskap ligger bakom, bedömer han.

Är det för många krav på upplysningar?

– Det tror jag inte. Mycket energi läggs på att producera snygga årsredovisningar med bilder och layout. Det vore bättre att omfördela resurser och säkerställa att man har med obligatoriska upplysningar.

Annat han lyfter fram är att alltför många tar upp ”informella” avsättningar.

– Avsättningar är till sin natur osäkra till belopp och tid. Men det är bara formella avsättningar som ska tas upp, sådana som är baserade på lag eller avtal.

ÄVEN HAN noterar att intäktsredovisningen blivit bättre. Fel görs dock för bland annat statsbidrag som delats ut i pandemin. En del har valt att periodisera istället för att på korrekt vis redovisa direkt.

Han ser likaså brister i de sammanställda räkenskaperna.

– Det tas inte riktigt på fullt allvar.

Viktigaste resultaten

• Allt fler rättar till redovisning av leasing.

• Majoriteten intäktsredovisar nu enligt LKBR.

• Många avviker från upplysningskrav.

• Fortfarande finns kommuner som bryter mot lagen vid redovisning av pensioner.

• ”Informella” avsättningar tas upp, vilket är fel.

• Drifts och investeringsredovisning stämmer sällan med övriga räkenskaper.

• Årsredovisningens revisionsrapport saknas på de flesta kommuners webbplatser.

PerÅke Brunström, välkänd revisor, har granskat drifts och investeringsredovisning. De ska numera ha egna uppställningar:

– Ska man säga något positivt, kan man utläsa att kommunerna försöker anpassa sig till de nya principerna.

Mindre bra är att dessa redovisningar bara i ett fåtal fall stämt med resultaträkningen och kassaflödesanalysens poster, vilket de ska göra efter justeringar för bland annat kalkylmässiga poster och interna transaktioner. Att det felar kan bero på att det krävs en förklarande ”brygga”, så att läsaren förstår.

– Ganska lätt att åtgärda, om man bara tänker på det.

I INVESTERINGSREDOVISNINGEN ser han svårigheter att hålla isär pågående och avslutade projekt.

Han har också studerat hur redovisningsprinciper beskrivs och vill ha en uppryckning. Uppskattningar och bedömningar är ofta dåligt beskrivna.

– Till exempel vilka räntesatser som använts i nuvärdesberäkningar.

Han har även tittat på årsredovisningarnas revisionsrapporter. Det visade sig att en stor majoritet inte lagt ut dessa rapporter på webben. De fanns bara hos 26 av 96 undersökta kommuner och regioner.

Han har funnit skillnader i vilken revisionsstandard som används, och det är relativt vanligt att granskning bara görs översiktligt eller av valda delar.

– Jag får ingen bild av att vi har en enhetlig revision. Ambitionsnivån verkar vara anpassad efter resursfördelningen. ●

Upplysningar som ofta brister

• Genomsnittlig nyttjandeperiod för materiella anläggningstillgångar.
• Visstidsförordnanden.
• Avsättningar – med beskrivningar, osäkerheter, antaganden, gottgörelser.
• Kostnader för räkenskapsrevision.
• Konsolideringsgrad av pensioner – som inte ska blandas ihop med aktualiseringsgrad av anställdas personakter.
• Särredovisningar.

KÄLLA: RKR:S NYHETSBREV