Digitaliserad och piggelin 110-åring
Kommunalekonomer har varit en viktig del av samhällsutvecklingen i städer, kommuner och regioner. När KEF fyller 110 år lyfter vi på hatten för en intresseförening där samhälls- och medlemsnytta varit de främsta drivkrafterna.
TEXT: THOMAS PETTERSSON
Det var en liten, men vördig, samling stadskamrerare som samlades på Hotel Continental i Stockholm lördagen den 11 oktober 1913. Uppgiften för dagen var att bilda en intresseförening för landets stadskamrerare, välbehövligt då det fanns uppenbara brister i ekonomihantverket på många håll.
Mötets ordförande var Nils Ludvig Johnson, stadskamrerare i Örebro. Han var ”en bister herre med välvårdat helskägg och käpp” som en av de 11 mötesdeltagarna uttryckte det. 24 stadskamrerare hade skriftligt anmält sitt intresse och då det inte fanns mer än 100 städer i riket ansågs underlaget tillräckligt för att bilda Sveriges Stadskamerala Förening.
NAVET i verksamheten blev de årliga sammankomsterna som flyttade runt bland rikets städer. Då höll man årsmöte, lyssnade till intressanta föredrag, besökte stadens kommunala inrättningar och – inte minst – umgicks och hade trevligt. Från 1923 var också fruarna välkomna på årsmötena, vilket förstås bidrog till den alltmer familjära stämningen.
Föreningens viktigaste funktion var nog de personliga kontakter som knöts och underhölls vid årsmötena. De mer erfarna och kunniga inom området hjälpte kollegor med råd och dåd. Det löpande arbetet sköttes av styrelsen, som träffades två eller tre gånger om året. De första kurserna i föreningens regi anordnades i Falköping 1923, tre dagar som innehöll föredrag av föreningsmedlemmar i blandade kommunekonomiska ämnen.
Under föreningens första 30 år var ett dominerande inslag frågan om gemensamma regler för bokföring, budget och redovisning, berättar föreningens 50-årsjubileumsskrift. Protokoll och handlingar säger inte emot. Ett av de avgörande skälen till föreningsbildningen var att få till en samordning i arbetssätt för att göra arbetslivet enklare för kommunal- och stads kamrerare landet runt.
UNDER EFTERKRIGSTIDEN rullade verksamheten på för stadskamrerarnas förening. På våren 1947 fick de sin motsvarighet på kommunsidan då Föreningen Sveriges Kommunal kamrerare bildades. Utmärkande för den nya föreningen var att det fanns en stark falang som ville ombilda intresseföreningen till en fackförening.
De mera lantliga kommunalkamrerarna höll inte så hårt på formerna, men var desto mera effektiva i sin förening. Ett stående skämt var att kommunalkamrerarna klarade fem stora frågor på en kongress, medan stadskamrerarna behövde fem år för en enda fråga. I sin dagliga gärning var kommunalkamreraren fortfarande mycket av en multikonstnär, medan kollegorna i städerna blev alltmer renodlade ekonomer.
Samhällsutvecklingen gick snabbt, tidigt under 1960-talet stod det klart att en kommunsammanslagning var att vänta. Inom de båda föreningarna var enigheten stor om att man borde gå ihop. Utan större mankemang bildade 600 kommunalkamrerare och 300 stadskamrerare Föreningen Sveriges Kommunalekonomer på en kongress i Solna 1968.
Den nya föreningen fick en besvärlig start med medlemstapp, administrativa problem och två föreningskulturer som skulle samsas. Kommunalkamrerarna var missnöjda med verksamheten och hur föreningen styrdes, det gnisslade rejält de första åren.
Den större föreningen gjorde det möjligt att satsa hårdare på utbildning. Under 1970-talet höll man stora så kallade idékonferenser där både politiker och tjänstemän deltog. Innehållet dokumenterades i bokform och blev ett populärt inslag i kursverksamheten.
Under perioden 1998–2006 ökade föreningen med i runda tal 1 000 medlemmar och nådde för första gången över 3 000-strecket. Samtidigt tredubblades omsättningen och landade på dryga åtta miljoner kronor 2006.
Under Anneli Lagebros ordförandeskap var föreningen i ett expansivt skede. Nils-Hugo Johansson anställdes 2006 och Karl-Erik (senare Kella) Norlander 2009. Föreningen tog nu formen av ett mindre företag med fyra anställda som med korta beslutsvägar och tät kommunikation drev verksamheten i tät dialog med styrelsen.
NÄR DET var dags att fira 100-årsjubileum på Cirkus i Stockholm 2013 hade föreningen året innan beslutat om två viktiga förändringar: Årliga föreningsmöten och namnbyte till Kommunalekonomernas förening vilket innebar att förkortningen KEF fortsatt kunde användas.
– Det kostar att ändra logotypen. Det är bättre att vi försöker ändra på namnet! skojade ordföranden och smålänningen Stafan Moberg.
Jubileumskonferensen räknade in över 500 deltagare, nästan var 7:e medlem. Nyvalde ordföranden Peter Tellberg skrev i sin första tidningsledare om hur stolt han var över sitt medlemskap i den anrika föreningen
”Men bara för att föreningen funnits i 100 år finns det inget som garanterar att föreningen finns där för alltid. Framtiden kan bara säkras genom att hålla föreningen vital och att den fortsätter att skapa värde för sina medlemmar.”
Åren efter jubileumskongressen fortsatte föreningen att utvecklas i snabb takt. Under verksamhetsåret 2018 hade kansliet växt till åtta anställda, medlemsantalet var 4670 och 115 kurser hade anordnats med 2 929 deltagare. Intäkterna låg på nära 26 miljoner kronor och det egna kapitalet runt 6 miljoner.
KANSLIETS UTÖKNING innebar nya möjligheter för föreningen.
– Vi har fått en bredare kompetens. Idag täcker vi många kunskapsområden på egen hand, säger utbildningsledaren Hans Petersson.
– Fler personer innebär fler idéer. Vi korsar våra kompetenser, vilket ger en spinoff-effekt, förklarar kollegan Roland Svensson.
Föreningen kunde även knyta ett antal företagspartner till verksamheten. Samarbetet utvecklades till en vinna-vinnasituation som visat sig livskraftig.
– I slutändan skapar det medlemsnytta, konstaterade ordförande Annika Hellberg.
Föreningen sjösatte även utbildningssatsningen certifierad kommunalekonom. Det skulle dock dröja några år innan första kursdeltagaren fullföljt hela programmet och kunde sätta ”certifierad kommunalekonom” på visitkortet.
UNDER VÅREN 2020 slog pandemin klorna i landet – och föreningen. Med kanslichefen Niklas Anemo i spetsen vände förening på klacken och arrangerade enbart digitala kurser.
Digitaliseringen visade sig vara populär och lönsam, till glädje för inte minst nuvarande ordföranden Samuel Lundqvist.
– Digitala utbildningar har kommit för att stanna. Det har varit tre starka år, inte minst ekonomiskt, säger Niklas Anemo.
Hur ser det ut om 10 år då?
– Kursutbudet kommer att vara mestadels digitalt, förmodligen med ett större inslag av on demand-kurser. Men vi vill fortfarande träffas fysiskt, där får kretsarna att en större betydelse framöver. Verksamheten kommer att fortsätta i föreningsform – våra medlemmar ger föreningen en legitimitet som gör oss unika!
Läs mer!
Vill du veta mer om föreningens historia? Du hittar KEF:s 100-årsjubileumsbok här på hemsidan.
Vill du läsa mer?
Vår medlemstidning är landets ledande tidning inom kommunal ekonomi. Du som är medlem får tidningen i brevlådan eller digitalt sex gånger per år. Det går även att prenumerera på tidningen. Läs mer på Tidningen Kommunal Ekonomi.
