Expedition Holmberg tar ut kursen

LYSANDE. Chalmersprofessorn John Holmberg har ett globalt perspektiv på hållbarhetsfrågorna.

Att ställa om till ett hållbart samhälle är en utforskande process, något som brukar rimma illa med ekonomiska styrmedel. John Holmberg, professor och rådgivare åt FN, förklarar hur ekonomer ändå kan bli hjältar snarare än stoppklossar på vägen mot hållbar utveckling.

---

John Holmberg är professor i fysisk resursteori på Chalmers Tekniska Högskola, och det märks när han pratar att han har ägnat en stor del av sitt yrkesliv åt att undervisa. Dels studenter, men också ledande internationella politiker och tjänstemän i FN:s olika expertorgan kring hållbar utveckling. För trots att han har sin bakgrund inom teknisk fysik är det inom hållbarhetsområdet som John Holmberg har gjort sig ett stort namn, både i Sverige och internationellt.

– Sedan många år tillbaka forskar jag om komplexa omställningsprocesser, för du kan inte lösa svåra frågor som till exempel framtidens transportsystem eller omställning av vårdsektorn bara genom att applicera tekniska lösningar. Du måste förstå frågan på djupet, och då inser du snart hur många perspektiv det finns som vi måste ta hänsyn till.

INSIKTEN OM att det behövs ett stöd för att ställa bra frågor snarare än att ge enkla svar ledde honom till att i slutet av 1980-talet tillsammans med Karl-Henrik Robèrt utveckla metoderna bakom Det Naturliga Steget.

Ända sedan dess jobbar han ständigt med att hjälpa organisationer att ta sig an stora komplexa samhällsutmaningar, och det är då den pedagogiska förmågan blir så viktig.

– Jag höll ett föredrag på Regeringskansliet för ett tag sedan, och efteråt kom det fram en person från Finansdepartementet.
Han sa att han nu upplevde en lättnad när han fick förståelse för hur han både skulle kunna driva den ordinarie verksamheten och ställa om den, samtidigt.

John Holmberg förklarar det så här:

– Föreställ dig att kommunens vanliga verksamhet är som ett stort kryssningsfartyg. Det är stort och komplext, men det följer en färdig rutt, det finns färdiga rutiner, och alla vet vad de ska göra för att skeppet ska komma tryggt i hamn.

MEN OM kryssningen fortsätter på sin vanliga rutt, det vill säga om vi fortsätter att göra som vi alltid har gjort, så kommer vi att få problem för vi närmar oss oseglade vatten med många grynnor, till exempel i form av en hårt belastad vårdsektor och stora klimatförändringar.

– Då kan det vara smartare att skicka ut expeditioner som undersöker olika möjliga vägar framåt, istället för att riskera hela fartyget.

Expeditionernas uppdrag blir att utforska för att lära och sedan rapportera tillbaka. En del av dem kommer att upptäcka att den väg som undersöktes inte var framkomlig, andra kommer att hitta jättebra vägar, och all denna kunskap kan de ta med sig tillbaka till kryssningsfartyget.

– Där kan besättningen utvärdera vad expeditionerna har lärt sig, införliva de lärdomarna och ändra kryssningens system utan att riskera att hela båten går på grund.

I den bästa av världar, i alla fall. För väldigt ofta ser tyvärr inte verkligheten ut som i den här idealbilden, och tyvärr är det ganska ofta ekonomernas verktyg som står i vägen.

– Ekonomiska styrmedel är skapade och finjusterade för att hantera ordinarie verksamhet, och där spelar de verkligen en viktig roll. Du kan inte styra vardagen på vare sig ett stort kryssningsfartyg, i en kommun eller i en region utan ordentliga budgetar, mål och uppföljning.

PROBLEMET UPPSTÅR när samma logik appliceras på de utforskande projekten.

– Självklart behöver de också styras, du kan inte skicka ut en massa expeditioner vind för våg utan att tänka igenom vad som ska utforskas, vem som bör vara med, hur uppdraget bäst genomförs och hur det bäst leds. Men du måste inse att du här behöver sätta andra sorters mål, applicera andra sätt att mäta framgång.

John Holmberg pausar, lyser sen upp och citerar Nelson Mandela som en gång sa: ”Jag förlorar aldrig. Antingen vinner jag, eller så lär jag mig något”.

– Flera av de expeditioner vi skickar ut kommer att göra andra upptäckter än de vi trodde. En del kommer att upptäcka att vår teori var fel, och då måste vi inse att det lärandet är ett uppnått mål i sig. Vi har fått veta något viktigt som hade kunnat få hela vår kryssning på fel håll om inte expeditionen hade upptäckt det först.

Här uppstår tyvärr en annan stor utmaning i många kommuner och regioner: införlivandet av expeditionernas erfarenheter i den dagliga verksamheten måste börja fungera bättre än vad det gör idag.

– Det görs redan jättemånga expeditioner, men återkopplingen och uppskalningen behöver bli bättre. Det är för få på kryssningsfartyget som står på tå för att få ta del av expeditionernas resultat, som vill förstå dem och hitta vägar att införliva dem i kommunens vardag.

PÅ JOHN Holmbergs önskelista står därför att fler organisationer ska formalisera lärandet och utbytet mellan utforskande projekt och daglig verksamhet. Han skulle dessutom vilja att det offentliga bjöd in även näringsliv och civilsamhälle, att man som en neutral part bidrog till ett lärande rum där alla kan utbyta erfarenheter och lärdomar. För är det något som John Holmberg trycker på är det att den lokala nivån är extremt viktig i allt omställningsarbete, oavsett vilken utmaning det är man jobbar med.

– Det är på det lokala planet vi lever våra liv, det är här vi måste få omställningen att fungera i praktiken.

VAD KAN då ekonomerna göra för att bidra till att det här arbetet faktiskt blir gjort? John Holmberg menar att det finns två viktiga uppgifter: för det första att hitta nya sätt att planera och mäta som är bättre anpassade till expeditionernas grunduppdrag. För det andra att högljutt påpeka att budgeten inte kommer att gå ihop i framtiden om inte stora omställningar görs.

– Vi kan inte trimma oss in i framtiden. Samhället står mitt i stora utmaningar på flera plan och ekonomernas uppgift blir att förklara för de styrande att vi måste skapa nya system om vi ska klara verksamheten i framtiden. Vi måste skapa ett hållbart samhälle, annars går inte ekonomin ihop.

OM John Holmberg

Ålder: 60 år.
Bor: Marstrand.
Familj: Sambo med vuxen son och mina två vuxna söner.
Utbildning: Civilingenjör i teknisk fysik och doktor i fysisk resursteori.
Yrkesliv i korthet: Har en professur vid Chalmers, en professur kopplad till Unesco i Paris och har grundat Space for Change Institute för att stödja hållbarhetsomställning i praktiken.
Gör på fritiden: Umgås gärna med familj och vänner ute på havet om sommaren och i snön på vintern.

Vill du läsa mer?

Vår medlemstidning är landets ledande tidning inom kommunal ekonomi. Du som är medlem får tidningen i brevlådan eller digitalt sex gånger per år. Det går även att prenumerera på tidningen. Läs mer på Tidningen Kommunal Ekonomi.