”Kommuner konkurrerar inte – vi kan dela framgångsrecepten”
Rollen som ekonom har förändrats mycket under de 40 år Inga-Lill Fritsch varit i sektorn, men erfarenheten har också gett en annan trygghet.
Vad får en ekonom att älska sitt arbete efter nästan fyra decennier? För Inga-Lill Fritsch, ny ordförande för KEF och ekonomichef i Sollentuna, handlar det om demokratins värde, styrkan i nätverk – och glädjen i att göra det svåra begripligt.
Det tretton våningar höga kommunhuset, Turebergshuset, tornar upp sig i Sollentuna centrum. På bottenplanet ligger biblioteket och kommunens kontaktcenter. Resten av huset fylls av de hundratals tjänstemän och politiker som varje dag ska se till att Sollentunaborna får ut mesta möjliga av sina skattepengar. Kommunkoncernresultatet för 2024 landade på 296 miljoner.
Mitt i detta ansvar, som ekonomichef och sedan i augusti även ny ordförande för KEF, sitter Inga-Lill Fritsch. Hon utstrålar kompetens, trygghet och lugn – egenskaper som gjort henne till en uppskattad ledare och en efterfrågad röst när kommunens ekonomi ska förklaras, både för insatta och för de som saknar ekonomibakgrund.
– Det är ju det jag tycker är så roligt! Att få förklara komplicerade saker på ett enkelt sätt. Vissa jag möter är väldigt kunniga, andra har kanske aldrig läst ekonomi. Då pratar jag med en person på ett sätt och med nästa på ett annat. Och när jag märker att de förstår så känner jag: ”yes, jag har lyckats”, säger hon.
I januari 2026 firar Inga-Lill 40 år som ekonom inom offentlig sektor – en milstolpe som känns både häftig och lite svindlande. Yrkesrollen har förändrats mycket under åren, men med erfarenheten har också kommit en annan trygghet.
– När jag var ung och satt på möten kunde jag känna att jag var tvungen att säga något bara för att visa att jag kunde. Nu talar jag när jag har något att tillföra. Jag behöver inte bevisa något längre, säger hon.
Ekonomin har alltid lockat henne, liksom demokratifrågorna. Hon växte upp utanför Borås med en pappa som var kommunstyrelsens ordförande. Politiken fanns ständigt närvarande, men hon valde tjänstemannavägen.
– Jag ville inte bli politiker, men jag ville gärna jobba med politikerna. Att få vara med och arbeta med något som påverkar invånarna, det är viktigt för mig.
Att vissa tjänstemän suckar över politiska beslut som går emot deras förslag har hon inte mycket till övers för.
– Det är politikerna som bestämmer, det är det som är demokrati. Vår roll är att vara deras professionella stöd. Det här är inte ett företag, utan en demokrati, och det ska vi vara rädda om.
Karriären började i Älmhult, direkt efter studierna vid Göteborgs universitet. Där stannade hon i 26 år, varav de sista elva som ekonomichef. Hon har varit med under hela digitaliseringsresan: från blanketter, dagböcker och räknemaskiner – till dagens systemvärld.
– När jag kom till Sollentuna 2012 frågade jag hur de gjorde här. ”Vi använder Excel”, fick jag till svar. Då frågade jag om jag inte kunde få en räknemaskin. Och det var alltså 2012! säger hon och skrattar.
Digitaliseringen har också förändrat yrkesrollen. Ekonomiassistenterna har fått mer kvalificerade uppgifter och fokus ligger i dag mer på analyser och kontrollmoment än på rutinmässiga basuppgifter.
– Vi behöver i större utsträckning vara pedagoger, vägleda och kunna svara på frågan varför. Då är det en fördel att kunna yrket från grunden.
Med sig in i KEF:s ordförandeskap tar hon både sin bredd och sitt kontaktnät. Föreningen har alltid varit viktig för henne, särskilt för att stärka yrkesrollen.
– Kompetensutveckling och nätverkande är avgörande. Kommuner konkurrerar inte, vi kan dela med oss av våra framgångsrecept. Där är mötesplatser som Kommek väldigt viktiga, säger hon.
Som vice ordförande har hon suttit i Kommekstyrgruppen, något hon kommer att fortsätta med nu som ordförande. Fortbildning och utveckling är frågor hon också drivit i sitt eget ledarskap.
– Jag har alltid velat uppmuntra mina medarbetare att vidareutveckla sig. KEF fyller en central roll för alla ekonomer som vill växa i sin yrkesroll.
När hon blickar tillbaka på sina snart fyra decennier i yrket är det framför allt en sak som sticker ut: glädjen i själva arbetet.
– Även om vissa dagar kan kännas lite motiga så är känslan när jag öppnar dörren till jobbet alltid densamma: jag har ett fantastiskt roligt arbete. Och det är faktiskt rätt häftigt efter alla år, säger Inga-Lill Fritsch.
TEXT: CHARLOTTA MARTÉNG FOTO: MOA KÄLLSTRÖM
Gillade du artikeln?
Det här är en artikel ur vår medlemstidning Kommunal Ekonomi, som är landets ledande tidning inom kommunal ekonomi. Du som är medlem får tidningen i brevlådan eller digitalt sex gånger per år. Det går även att prenumerera på tidningen. Läs mer på Tidningen Kommunal Ekonomi.
